skarstedt almost daily

Idag fyller min mycket goda vän Lars 40! Historien om oss är lång, brokig och krokig.
Vi träffades när jag började mitt första jobb efter lumpen. Min första dag pÃ¥ Thorn började som de flesta dagar när man kommer till en ny arbetsplats. Man pejlar in läget pÃ¥ de som jobbar där och hÃ¥ller en lÃ¥g profil. Vi befann oss i källarlokalen i butiken pÃ¥ Götgatan pÃ¥ söder och ned för trappan kom en kille med snaggat hÃ¥r, tatueringar och militärbyxor. “Ops, bara jag inte ska behöva Ã¥ka med honom.” var min första tanke. Gissa var jag hamnade? Det tog inte lÃ¥ng tid innan vi hittade varandra. DÃ¥ hade han redan konstaterat att jag var en mes.
Första intryck kan vara både intressanta och såå felaktiga.
Jag minns när första barnet var pÃ¥ väg. Lars fick telefonsamtal frÃ¥n sin mycket gravida fästmö. Han la pÃ¥ tittade pÃ¥ mig och sa “Hon ska föda nu, vad ska jag göra?” “Vad sägs om att Ã¥ka hem?”
Vi har lovat att vi ska rejsa i rullstolarna på hemmet och klappa sköterskorna på baken när vi väl sitter där.
MÃ¥nga kramar till dig min vän! Och grattis till nästkommande 40 Ã¥r…