Jan 6 2006

Tänk vilken tur…

att vi har IKEA! Så vi alla kan träffas och verkligen lära känna varandra. Vid såna här besök på varuhusen i Stockholm behöver man inte vara trevliga mot varandra, det är det som är så skönt. Bara köra rakt på med kundvagnarna. Rakt mot knävecken på den framför och så ett snabbt ryck åt höger och förbi.

“HAHAHA jag kom före en, nu är det bara 250 kvar innan fyndavdelningen och kassorna! Bara inte frugan behövde stanna vid varenda hylla!”

Vad är det så svåra i att säga ursäkta och varsågod?

Tänk om de skulle öppna en bar vid barninlämningen? Bar(n)inlämningen! Tänk en öl, storbildstv och veckans samlade sporthändelser? Plötsligt skulle karln i huset bli väldigt inredningsintresserad. Men hur skulle man göra? Lämna in mannen samtidigt som barnen? Jag vet vad som skulle hända då. Baksättes vandalerna somnar i bilen efter att ha seglat de sju haven i bollhavet. I passagerar sättet sitter den rusige mannan och drar timmerstockar så att man knappt behöver starta bilen för att ta sig fram i trafiken.
I och för sig. Är det bara plusgrader ute kan man lämna dem där och få en lugn eftermiddag i sin nyinköpta fleecepläd för 49:- från fyndavdelningen.

Hur som haver så tog jag en tur dit idag, IKEA alltså, för att sätta sprätt på presentkortet jag fick i julklapp. Intressant att det faktiskt kan vara rätt underhållande att gå omkring i detta kaos. Föräldrar som försöker övertyga sina 18 åriga döttrar, på väg mot egen lägenhet, att det fungerar lika bra med bokhyllan för halva priset som den där snygga hon vill ha. Hon vet ju att mamma och pappa ska betala.
Eller familjen med de tre barnen som ideligen tar sina egna utflykter när mamma och pappa står för länge och diskuterar hur de skulle kunna klämma in det snygga sideboard de just hittat nedsatt med 30%.
Eller den stackars momor med den tjocka vinterhatten som tvingats med av dottern för att tillbringa en dag med henne på ett fullsatt varuhus i 27 graders värme.

Hur det gick med dottern och bokhyllan? Klart hon fick den snygga. Men då fick hon själv betala för mattan. Då fick den vänta. Hon vet ju att det kommer en födelsedag…