Om arbete
Det kom smygande på mig häromdagen. Vetskapen om hur jag ständigt har pushat framåt. Hoppat på de tåg som har kört förbi medans andra har suttit kvar på stationen och fått se mitt tåg skena iväg framåt. “Ha ha! Se, jag är på väg framåt och du, du såg inte ens tåget passera.” Vem är klok, vem har för bråttom? Vem tar på sig alla andras jobb för att rätta till de uppenbara bristerna? Vem kör huvudet i sten och kastar över all kredit till andra? Hmm, man kan skönja ett mönster.
Det kanske är dags att sluta vänta på tåget och skapa sig en egen “kuppe”. Forma sin egen vardag.
Jag ångrar inte de val jag har gjort men kan nu fundera på om de var värda det pris jag fick betala och den uppmuntran andra kunde åtnjuta.
Tjupp